Marie

Stort, stort steg tas precis i den här stunden, i över ett år har jag spenderat massor med tid för att dölja något som är fel men kanske egentligen inte just mitt fel. Den 18 april förra året förändrade två bokstäver hela mitt liv, det stavas RA. RA, eller reumatoid artrit betyder att immunförsvaret är överaktivt och angriper leder, senor osv, det förstör liksom mig från insidan.

Jag skulle vilja säga att det hade kunnat visa sig vara mycket värre och mena det. Sanningen är att det går att leva med, vissa dagar är nästan helt normala men långt ifrån tillräckligt många. Många andra dagar stavas ONT och biverkningar i massor, cellgiftsillamående måndagar är inte en favorit.

En liten del någonstans inom mig tror dock helt ärligt att när den initiala chocken (som fortfarande inte riktigt har avtagit) är borta kommer jag att kunna ser mer positivt på vad som har hänt och kanske till och med uppskatta chansen till att se saker ur ett helt nytt perspektiv. Jag jobbar på att komma dit men ännu är vägen ganska lång, ett stort tack till er som försöker och försöker igen att hjälpa till för att om möjligt göra denna väg lite kortare.